Min jävla chef

Emil speaking...

Stängde halv tio som vanligt och cyklade hem. Duggregn och en massa folk ute med hundar o skit. Tur att det bara tar 15 min att cykla.

Eftersom den här bloggen både är anonym och hemlig så kan jag skriva vad jag vill om mitt jobb. Okej, jag har kanske inte hand om försvars hemligheter eller så, och jag har inte skrivit på såna hålla käften-papper som Gurre fick göra (han är en personlig assistent), men ändå, jag kan tänka mig att många skulle bli jäääävla sura om jag berättade vissa grejer som kan försiggå i en videobutik.

Men det jag vill skriva om den här gången är att jag hatar min chef. Alla chefer suger hårig pung. Jag tror på allvar att när man läser chefsutbildningar på universitet eller college så får man läsa typ fem poäng i hur man är en surfitta eller nåt sånt.

Min förra chefen i videobutiken var ball och vi kom överens. Han knde man snacka film med, hade till och med träffat Doug Bradley en gång på en mässa (vi hade autografen på väggen, men han tog den med sig). Sen stack han och vi fick en ny och hon är fan dum i huvudet. Tur att hon är där sällan men ändå, jävla kärring!

Hon hackar på mig för att jag röker och luktar rök. Det är inte "kundtillvändt" som hon säger. Först och främst - om man röker så luktar man rök. Deal with it, typ. För det andra... kunderna är inte i butiken för att lukta på grejer utan för att hyra film eller köpa nåt godis. De skiter i hur jag luktar! Det är bara surfittor som läst chefsutbildningar och som gått kurser och som tror att de vet hur man bäst tjänar pengar som bryr sig om sånt.

Jag gör mer för butiken än henne. jag kan film. Hon kan inte ett skit om film, hon hade inte kunnat ta hand om några kunder.

Jaja, man lackar vet ni.

Over and out
/Emil

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0